Idag på idrottslektionen fick vi välja lite fritt på vad vi skulle göra, så jag och min projektgrupp passade på att ta tillfället i akt. Om man nu kan säga så. Eftersom vi bara hade en timmes lektion var det lite tight. Det tar ju sin lilla tid att byta om innan träningen och duscha och byta om efter.
   Mina inomhus skor ligger hemma hos dig, så jag fick ta mina utomhus skor. Har lagom mycket skavsår på fötterna ska du veta. Men i alla fall så var det så att det hade fastnat grus under mina skor, sen gick det liksom inte att ta bort det, så jag sprang med gruset under skorna. Efter en sund började löpbandet gnissla lite. Men jag tänkte inte mer på det.
   Jag körde 20 min på löpbandet, sen såg jag ut som en tomat. Det var ju ett tag sen jag tränade. Jag skämdes för att jag var så röd så jag började rodna. Det gjorde ju inte saken bättre. Sprang ut, tvättade  ansiktet med  iskallt vatten, drack och skuttade tillbaka. Jag var fortfarande röd i ansiktet, kanske hade min ansiktsfärg börjat inta en mer rosaaktig färg, jag vet inte. Körde istället lite crossrun.
   Väl utspringande ur duschen var jag fortfarande lite röd, men det brydde jag mig inte så mycket om. Jag traskade vidare till lektionen. När skolan sen var slut var det bara att packa ihop för att springa till gymmet igen. Jag måste ju komma in innan klockan 3, annars kommer jag inte in. Rudbeckskort alltså. På vägen dit hade jag alltså med mig massa skolböcker, självklart de tyngsta. Eftersom de inte fick plats i väskan bland alla svettiga gymkläder fick jag rada upp de på rad och hålla i händerna och ta stöd av hakan. På dessa böcker hade jag dessutom lagt mina väntar, halsduk och mössa. Jag kan inte ha sett stabil ut, plus att jag halv sprang. Folk tittade ganska mycket.  Det bjuder jag på. Sen så tappade jag naturligtvis väntarna, mössan och halsduken. En kille kom fram och skulle hjälpa mig, men jag verken såg eller hörde honom. Jag var så inne i mitt. Plockade upp det och sprang vidare, började svettas. Sen hade jag tur, folk kom och gick så fick dörren öppnad. När jag väl kom till spärren var klockan 14.58 Jag höll fortfarande i alla böcker under hakan. Som tur var såg jag att Carro jobbade, Amandas kompis. Jag bönade och bad henne att öppna. Tack och lov öppnade hon. Väl i omklädningsrummet kastade jag ner de tunga böckerna, rakt på ringfinger nageln. Nageln gick sönder i mitten av nageln. Aj, så ont det gjorde.
   Jag vet inte vad det var, men inne på gymmet var det fullproppat! Aldrig sett så mycket folk där, inte samtidigt i alla fall. Men jag körde på, hittade en ledig rodd maskin. Efter jag rott tänkte jag springa lite till på löpbandet. Men alla var upptagna, utom ett – det löpband jag tidigare under dagen sprungit på med mina ”grusskor”. Trasigt! Obs, inte meningen.
   Jag fick gå vidare och köra lite styrka. Fick nästan köa för att kunna gymma det jag ville. Men det gick bra efter ett tag. Folk började dra hem. Jag tror att det mest var Rudbecks människor. För senare strömmande det in massa medelålders.
   Mamma kom och hämtade mig och vi åkte hem. Klockan hann bli mycket, så hann inte ringa restaurang företaget idag heller, får bli på måndag. Käkade middag. Därefter liftade jag med mamma till Angelika. David var också där. Vi pluggade lite, kollade på Let's dance och snackade skit. Hade med mig mina älskade djungelvrål och popcorn. Det tog slut fort! Fast egentligen var jag ju där för att fixa fram långfärdsskridskor. Det lyckades vi också hitta. Hemma hos Angelika finns det en hel skoaffär av pjäxor. Tillslut blev det så att jag fick låna Angelikas mammans långfärdsskridskor. Men ska komma förbi och hämta de senare. Jag ska ju inte åka förrän nästa fredag och på måndagen därefter. Hon lär åka innan dess, hon är typ proffs, i alla fall enligt mig.      
   Det känns som om jag är på rätt spår nu. Jag har börjat träna igen och pluggat lite mer. Det här kan ju bara leda till ännu bättre saker. Snart kanske jag slutar med godis. Skulle inte tro det! Men kan ju alltid hoppas. Nej du, nu är det dags för några timmars sömn. Ska upp och jobba på Nyrekryteringen imorgon. Vi hörs Älskling! Saknar dig, och Greta. Puss på er båda! <33

 

undrande

16 januari 2010 21:00

men är inte meningen att man ska bli röd och svettas när man tränar? bara undrar liksom.. FIN BLOGG! :D

 

j.lyons

16 januari 2010 23:23

haha jo, men inte så röd. det är lite genant. jag blir asröd bara jag går på löpbandet. det är inte så kul men men :p

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blev ingen 6 månaders process. Resan och den långa väntan tog slut igår kväll. Älsklingen ringde mig när han satt på tåget. Han var på väg hem. Han hade avbrutit sin militär tjänst. Han kom hem för att stanna.    Jag vet inte riktigt säkert varfö...

Jag vaknade med värk i hela kroppen. Jag hade ont i varenda liten muskel. Jag låg kvar i sängen till klockan var närmare tolv. Jag kom inte upp. Usch vad hemskt det är när man känner sådär. Man orkar ingenting!    När jag äntligen tagit mig upp ur s...

Jag har nog aldrig varit så slut i hela kroppen. Mina fötter skriker,  min rygg gnäller och mina armarna leker jordbävning. Stress, stress och stress. Från ett jobb till ett annat.    Jag gick upp som vanligt vid 8-tiden. Duschade, klädde på mig och...

Jag vet inte vad det var. Jag vaknade upp med någon slags värk i övre delen av magen, ungefär vid revbenen. Det var nästan som träningsvärk. Jag hade förväntat mig vakna med världens träningsvärk i  ut sida lår och rumpa efter alla utfallssteg på gym...

Idag hände det igen, och jag påmindes en än gång över varför jag inte tar bussen mot Väsby på mornarna. Han dök upp igen, på min buss. Det märktes så tydligt att han ville undvika mig. Vad bra, tänkte jag. Jag vill ju inte veta av honom heller. Han h...