Det var riktigt jobbigt att gå upp imorse. Dagarna blir liksom för långa, nätterna lika så. Jag sover knappt något, och du vet ju hur jag är. Jag måste sova minst 7 timmar, annars blir jag irriterad och mår dåligt. Det kanske alla blir, men i alla fall. Hur som helst har jag därför bestämt mig för att lägga mig lite tidigare ikväll, jag har dessutom sovmorgon imorgon.
   Idag var det tänkt att jag skulle leka pluggis efter Nyrekryteringen. Men nej, jag pallade verkligen inte. Jag var helt slut i hela kroppen, orkade inte tänka. Så jag satt mest och glodde framför datorn. Värt! Just nu känns det så bortkastat med tid, för jag behöver verkligen plugga. Jag har skitmycket! Just nu känns det som om jag håller på att falla in i en slags skoldepression. Jag känner att ingenting är värt. Men innersinne vet jag ju att jag måste. Det är ju knappt ett halv år kvar nu. Jag måste kämpa, det måste jag. Frågan är bara om jag kommer att klara det.
   Jag övningskörde idag, med mamma. Vi kom inte så långt. Du vet ju hur vi kommer överens i bilen. Vi kom till ICA i Infra City, handlade lite småsaker och sen hann jag väl knappt backa ut från parkeringen. Sen klarade jag inte av mer. Hoppade ur bilen. Tänkte fört gå hem, men hade inte rätt klädsel för det, så hoppade ut till baksätet. Ibland har jag bara lust att slå till henne. Varför fattar hon inte? Hon bara gapar och skriker, får panik och stressar sönder. Istället för att gå en handledarkurs borde man kolla upp och handledaren är lämplig för sin uppgift. Min mamma är knappast lämplig som handledare, i alla fall inte för mig.
   Mamma körde hem, jag sprang in på mitt rum. Spelade musiken så högt att man inte hörde mig skrika. Stängde av musiken och tog fram svenska boken. Läste några sidor, antecknade och var allmänt duktig. Fast sen attackerade hungern mig. Jag var tvungen att gå ner och fråga när maten var klar. Mamma verkade ha glömt bort vår bråk i bilen och satte igång med maten. Jag letade fram recept på guacamole och fixade den. Till middag blev det tachos.  Eftersom jag typ inte tål tachos så kan du ju tänka dig hur jag mådde efter det. Fast det var det värt. Älskar guacamole! Fast det är klart, jag älskar ju dig lite mer, eller mycket mer.
   Efter maten kollade jag och mamma på ”Flickans som lekte med elden”. Ostbågsskålen tog slut efter 10 min, men det gjorde inte så mycket. Daniel gick ner till Grimbohallen och köpte cola nappar till mig, och till sig själv såklart. Det förvånar mig att han kan äta annat än bilar. Bilar och energidryck är ju hans specialitet. Efter filmen gick mamma ner och kollade på film med Daniel. Men jag orkade inte gå ner, frös så mycket. Låg istället kvar i min säng och kollade på tv.
   Älskling, du måste komma hem snart och värma mig. Utan dig är allt så kallt. Allt tappar sin mening. Det är du som gör att jag orkar. Snälla kom hem snart! Bara 6 dagar kvar nu. Gud så länge. Om man ändå kunde spela fram tiden. Nu kan man ju inte det, och det är ju synd, väldigt synd. Det är väl bara att acceptera tidens gång och vänta. Nu ska jag vänta på de här 6 månaderna ska gå. Innan det kommer den 22 januari. Då får jag äntligen träffa dig. Älskling, du förstår inte hur mycket jag saknar dig. Jag saknar dig vid min sida. Jag saknar min andra halva. Snälla kom hem snart!
   Nu väntar jag på att telefonen ska ringa. Jag väntar på att din röst ska säga de få enkla orden ”Hej Älskling”. Det är dagens höjdpunkt. Jag väntar hela dagarna. När du lagt på, längtar jag till nästa dag,  på att du ska ringa igen. Nej, nu måste jag sluta. Du kan ju ringa när som helst. Puss så länge. Jag älskar dig <33

Det här är världens gulligaste kille! Och han är bara min.
Min alldeles egna Simon Wiklund. Jag älskar dig Älskling!