Jag vaknade med värk i hela kroppen. Jag hade ont i varenda liten muskel. Jag låg kvar i sängen till klockan var närmare tolv. Jag kom inte upp. Usch vad hemskt det är när man känner sådär. Man orkar ingenting!
   När jag äntligen tagit mig upp ur sängen kände jag mig stressad att hinna med dagen. Det kändes som om jag hade sovit bort halva dagen. Jag satte genast igång att äta frukost, duscha och klä på mig. Sen ringde jag pappa. Det var meningen att vi skulle övningsköra idag. Han sa att han skulle ringa tillbaka senare. Men inte hörde jag något mer av honom. Inget förvånar mig längre. Jag åkte istället ut på en tur med mamma.
   Vi åkte ner till industriområdet. Jag tränadeckrypkörning, startade i med- och motlut, parkering och backning. Jag försökte göra så som min körskolelärare sa. Jag körde mest med kopplingen. Det gick ganska bra. Fick en del motorstopp, men den var främst för all snö. Mamma och jag bråkade heller inte så mycket. Framsteg!
   Jag körde hem och inte långt därefter kom mormor och morfar på lunch. Det blev vegetarisk gulaschsoppa. Daniel brukar inte gilla soppa, men den här soppan gillade han. Vet du vad han sa? Haha! ”Den här soppan gillar jag, för den har inga grönsaker”. Gud så jag skrattade, men jag sa inget. Sen när började man göra vegetariska maträtter utan grönsaker? Min bror är rätt blåst, men det visste vi ju reda.   
   Efter bandy finalen och svenskt guld åkte mormor och morfar hem. Istället satte jag mig och pluggade. Fast det blev inte så mycket plugg för sen kom jag på att jag hade träning. Det blev till att bytta om och köra ner till träningen. Jag som knappt ätit något. Ajdå! Jag åt dåligt igår också, fast det var för att jag inte hann. Det var för mycket att göra på restaurangen.
   Hur som helst fick jag ner ett knäckebröd med smör och ost. Men för det fick jag håll. Min mage var inte på topp. Den spelade sitt eget liv. Det gjorde det jobbigt ute på plan. Men det gick rätt okej. Hade dock skitont på vägen hem.
   När jag kom hem knarkade jag tabletter och tog en lång och varm dusch. Sen blev det till att äta. Men jag fick inte i mig mer än en avokado med keso, lök och skinka. Bättre än ingenting alls. Det är säkert bättre tills imorgon.
   Kanske har jag fått jag-saknar-min-älkling-sjukan? Jag tror det. För jag saknar dig sjukt mycket. Det går inte en sekund utan att jag tänker på dig. Du är mitt allt!
   På torsdag kommer du hem. Gud så jag längtar! Då ska vi snacka igenom allt som har med militären att göra och vår framtid. Vad vi än gör kommer vi få en underbar framtid tillsammans. Det vet jag. Det vet jag bara för att jag älskar dig. Du är min älskling Simon och det kommer du alltid att vara. För att jag älskar dig <33

Jag har nog aldrig varit så slut i hela kroppen. Mina fötter skriker,  min rygg gnäller och mina armarna leker jordbävning. Stress, stress och stress. Från ett jobb till ett annat.
   Jag gick upp som vanligt vid 8-tiden. Duschade, klädde på mig och sminkade mig. Jag fick skjuts av mamma och åt frukost ner på kansliet.  Vid halv tio kom ledarna. Jag satte dem i arbete och gick sedan ner till Bollstanäs hallen. Idag var en sådan dag jag bara tittade på. Jag slapp hålla i något möte eller så. Skönt det! 
   Efter drygt halva tiden in på grupp nummer två, den sista gruppen ringde min mobil. Sammy, nere från La Piazza ville att jag skulle komma och jobba. Så jag åkte direkt från Nyrekryteringen till Infra City, till La Piazza.
   Väl på plats var det så stressigt att Sammy knappt hann berätta vad som skulle göras. Jag bytte om och började arbeta med det jag antog skulle göras. Nästan tre timmar gick utan att jag hann vila en stund. Sen blev det dött ca en timme. De kom förbi några med tips vinster som skulle lösas in.
   Runt klockan 18 kom det in massor med folk igen. Jag fick springa fram och tillbaka hela tiden. Men då visste jag inte vad jag skulle vänta mig. Vid 20-tiden kom det in ett 20-tal personer som skulle dricka, dricka och äta. Om de ändå hade bokat bord, förberett oss. Vi hade bara en kock. Sammy stod i både kök och bar. Jag fick ta beställning och servera allt själv.
   Det värsta med allt var att det inte bara var svenskar. Det var folk från Amerika, Frankrike och Spanien. Så jag fick prata engelska hela tiden, plus spanska. Haha! Det gick inte så bra på spanska. Det enda jag sa typ var: ”Jag pratar pytte lite spanska”. Man kan inte vara bästa på allt. Visst?
   Hur som helst. De här gänget åt och drack för 40 pers. Jag vet inte hur många beställningar jag fick ta! Fram och tillbaka. Här var det mer än tretår Älskling. Mycket mer än så. Men ”pengarna rullar in som de ska”. Men det som jag blev mest förvånad över var att jag gjorde allt rätt med mat beställningarna. Jag var säker på att jag skulle göra någon miss. Men det gjorde jag inte, stolt!
   Vid halv tio gick hela sällskapet hem. Jag gick därifrån vid tio tiden. Jag jobbade då alltså nio och en halv timme. Skit alltså vad det där tog på krafterna. Jag gick hem med skavsår, rygg ont och darrande armar.
   På vägen hem möte jag upp Mickis, Angelika och Viktoria. Det var egentligen menat att vi skulle ses vi sju. Men så blev det inte. Jag skull också ha fått sluta från jobbet klockan nio. Men fick jobba över en timme.
   Hemma hos mig snackade vi skit, kollade på tv och bokade resa. Så nu ska jag, Mickis och Angelika åka en vecka med all inclusive till Kreta. Det ska bli så kul. Längtar jättemycket! Synd bara att Vitoria inte hade råd.
   Men Älskling vet du, vi ska till Tunisien! Jag blir överlycklig när jag tänker på det. Vi kommer ha det så mysigt. Synd att du inte är här nu bara. Jag skulle behöva en hel kroppsmassage. Jag får väl vänta tills på torsdag. För då kommer du hem! Längtar.
   Nej du Älskling. Nu ska jag sova, jag är helt slut! God natt på dig Älskling. Älskar dig! Puss puss <33