Plugg, plugg, plugg och mera plugg. Består livet utav annat? Just nu känns det inte som det. Imorgon är det i alla fall torsdag. Då blir jag av den största skiten, biologin. Sen har jag fått mer saker att göra. Ska läsa igenom en artikel och svara på frågor i historian. Det där tar jag tag i imorgon. En sak i taget. I helgen ska jag maxa inför loggboken. För tillfället hatar jag skolan. Jag har inget liv. Längtar till period 3, schemabyte!
   Idag mailade jag syon, måste byta ut en kurs till period 3. Jag kom på att jag inte vill ha Bollsport A. Jag vill ha Bollsport A för tjejer! .  Om jag har Bollsport A kommer majoriteten vara killar. Jag vill liksom kunna ”synas”, vilket är jättevikigt i en sådan kurs.  Om det inte det går att byta till det,  ska jag byta till Body Balance eller något liknade Vi får se hur det blir.
   Imorgon klockan 18.00 ska jag och mamma på hudvårdskonsultation med Mary Kay.  Jag frågade också om din mamma vilje följa med, men hon kunde inte. Jag glömde bort att hon jobbade till klockan 20.00 på torsdagar. Så det var lite synd, det verkade som hon hade velat följa med. Hon blev i alla fall glad över att jag frågade, och tackade så mycket. Men det får bli en annan gång.
   Annars har dagen gått på. Inget speciellt händer nu för tiden. Samma sak, dag efter dag. Längtar så mycket till helgen! Inte bara för att du kommer du, utan för att kunna koppla av lite. Kunna andas ut.
   Nu ska jag läsa igenom min redovisning en sista gång, sen ska jag sova.  Ha det så bra Älskling. Vi ses på fredag. Inga händer på snoppen till dess!  Pussilipuss <33

Idag får det bli ett kort ”brev”. Hela dagarna sitter jag och pluggar. Det blir knappt någon sömn. Men hur som helst tycker jag att det var dukigt av mig att vara i skolan 08.20 när jag egentligen började 13.00 Jag fick dessutom mycket gjort.
   Hade svenska prov idag också. Pluggade dessvärre inte så mycket på det provet. Men jag tror att det gick helt okej. Det var lätt, men samtidigt svårt. Det kan egentligen ha gått hur som helst.  Jag hoppas att det gick bra i alla fall.
   Efter provet så hade vi någon naprapat på besök, föreläsning. Satt och lyssnade på olika skador i över en timme. Det var inte så hemskt, faktiskt ganska intressant. Kanske ett jobb för mig? Har tänkt på det innan. Men jag vet inte. Det blir väl plan B eller C.
   Efter en dryga timmes prat drog vi oss vidare till spegelsalen där vi gjorde olika övningar. Rätt kul. Man skulle bryta kisstrålen, fråga mig inte. Visa övningar var lite jobbiga, har sådan träningsverk i magen och vaderna från igår. Jag har dessutom jätteont i nacken efter allt pluggande framför datorn.  Men det gick bra.
   Väl hemma igen blev det till att fortsätta plugga. Just nu känns det ganska skönt att jag tokpluggat, annars hade jag varit jättestressad nu. Nu gäller det bara att finslipa och öva inför redovisningen. Sen är det slut på plugg den här veckan. Fast jag har historian kvar också, men det provet ska jag först ha om nästan två veckor, skönt! Men jag ska i alla fall börja plugga i helgen/efter helgen. Jag vill inte tokplugga hur mycket som helst. Jag kan ju plugga lite varje dag istället, börja med något i god tid för en gångs skull, haha. Jag är i alla fall bra på att tänka dukigt, det är en bra början.
   Nej du Älskling, nu får du ta och komma hem. Då ska vi boka resa också! Tack Älskling, du är bäst. Undra var i världen vi hamnar. Jag antar att det blir typ Grekland eller Spanien. För mig spelar det inte så stor roll var vi åker, bara jag får vara med dig. Nu ska jag gå och lägga mig och drömma mig bort till paradiset med dig. Jag kommer drömma våta drömmar, haha! Puss på dig Älskling. Vi ses i paradiset! <33 

Jag kom inte på det först efter skolan var slut. Idag har jag bara haft en endaste lektion. Första lektionen började 08.20 och slutade som vanligt klockan 10.10 Efter det hade jag hål. Det har jag alltid. Så jag stack iväg till biblioteket och pluggade. Duktigt va? Jag börjar nu mera känna mig hemma där. När jag tänker efter så är det ganska trevligt där. Fast det finns ju en hel del som kan göras om. Där inne är det bara vitt och tråkigt. Eller är det vitt? Tråkigt är det i alla fall. Hur som helst, efter mitt hål började nästa lektion 11.35 Jag gick dit,  men läraren var sjuk. Det kom en annan lärare och tog närvaro. Sen sa han att vi skulle jobba med skillnaderna mellan meios och mitos. Det tyckte vi att vi redan kunde så vi gick vidare.
   Då var det helt plötsligt lunch. Först satt jag och snackade lite med folk som redan hade lunch. Jag har sen lunch, de har tidig lunch. Efter ett tag gick jag och Anna och åt. Men sen efter ett tag var hon tvungen att gå, hon hade lektion. Jag satt kvar och väntade på mina lunchkompisar, för klockan 12.40 börjar egentligen min lunch. Så man kan säga att jag tog en lång lunch idag. Jag var i matsalen i över en timme och där satt jag och åt mat konstant. Du är inte förvånad va? Nej, det borde du inte vara. Men det var faktiskt gott.
   Sen satt man där i RIL korridoren och väntade på bättre tider. 14.50 började nästa lektion. Men då skulle man visst jobba med eget arbete. Så där behövde jag inte vara. Om jag hade vetat allt det här hade jag åkt hem efter första lektionen. Då hade jag slutat  10.10 Fast åt andra sidan skulle jag då inte fått närvaro på NKB. Vilket dilemma va? Känns ganska värdelöst att sitta i skolan hela dagen utan att göra någonting. Fast jag pluggade lite på hålet och sen när det var eget arbete. Har lite  ångest angående det. Har redovisning i biologi på onsdag. Jag har knappt börjat. Idag letade jag fakta, artiklar och videoklipp. Imorgon ska jag skicka in mitt arbete med loggbok och enkät. Jag kommer aldrig hinna göra allt det. Jag får köra på en klassiker. Skicka ett mail där det står ”Hej, här kommer mitt biologi arbete” och så ”glömmer” jag bifoga arbetet. Haha! Vad ska man göra. Jag pluggar till tusen men hinner i alla fall inte.
   Eftersom jag ligger så pass mycket efter tänkte jag leka ”fröken dukig” imorgon. Jag har ingen biologi imorgon eftersom vi har redovisningar där, därför börjar jag klockan 13.00 Jag tänkte att jag i alla fall ska åka in till skolan som om jag skulle ha biologi och började klockan 08.20 Jag tänkte att jag ska ta med mig datorn och sitta och plugga hela dagen fram till 13.00 Men ska självklart käka lunch och så, ska nog ta med mig någon macka också, kommer behöva all energi jag kan få till pluggandet. Men visst låter det bra? Jag tycker att det låter ganska ambiöst!
   Jag har faktiskt varit ganska ambiös idag också. Idag gjorde jag och Lina fystesterna i projektarbetet. Det gick ganska bra faktiskt, förutom på löpningen där jag försämrade mig. Men det har ju varit jul och allt. Det har ju inte blivit mycket konditionsträning, synd. Men jag gjorde en klar förbättring på plankan, armhävningarna och 90 grader, däremot inte så mycket i rodden. Fick 3.10 sek på planka, 35 armhävningar på 1 minut och 3.05 sek i 90grader. Rodden kommer jag inte ihåg.  Du kanske inte tycker att det är några bra resultat, men för mig är de det. Du gör säkert allt tre gånger bättre, om inte mer haha. Men man tävlar bara mot sig själv, eller hur?
   Efter vårt hårda träningspass kom mamma och hämtade mig, skönt! När vi kom hem kastade jag mig på telefonen. Ringde till det där restaurangföretaget Sammy på La Piazza rekommenderat. Hon sa att hon inte heller hade så mycket jobb att erbjuda just nu, men att jag skulle ringa tillbaka nästa vecka. Undra om hon sa så för att höra om mig med Sammy? Vi får väl se. Hoppas det nappar!
   Efter det var det bara att hoppa in i duschen. Det fick bli en snabbdusch. Sen blev det till att käka lite fort. Efter maten tog jag bussen ner till Rotebro station. Där träffade jag Amanda, Viktoria och Lisselot, Viktorias mamma. Vi träffades för att gå på sminkkurs med Mary Kay. Det var rätt kul. Jag lärde mig lite nya grejer. Dock kändes det ganska onödigt att sminka sig sådär fest snyggt för att sedan gå hem och sminka av sig och därefter sova. Men det var kul och det blev snyggt.  Det var också kul att spendera lite tid med tjejerna. Det har blivit så sällan nu för tiden. Men nu har jag ju tid när du är i militären. Jag får passa på att träffa dem när du är borta, och sen när du kommer hem ska jag försöka träffa dig så mycket som möjligt.
   Nu dröjer det inte länge innan du kommer hem. Idag är det måndag, imorgon är det tisdag. Sen är det bara onsdag och torsdag kvar, sen kommer ju du hem på fredag. Gud så jag längtar! Hoppas tiden går fort. Det gör den nog. Jag kan ju försöka skynda på den genom att vara duktig i skolan, för det behövs. När du kommer hem kommer du mötas av näst intill en mönsterelev. Det kanske var lite väl höga tankar. Men det dröjer inte länge förrän jag blir det. Håll tummarna. Wish me luck!
   Nej, du pojke lilla, nu är det läggdags. Imorgon ska jag ju upp tidigt. Imorgon ska jag vara duktig. Det ska du med, för du älskling, du är i militären. Det tycker jag är starkt. Jag är stolt över dig. Du kan allt och lite till. En dag kommer du att bli stor. En dag kommer du att styra och ställa. Vad det än blir kommer jag vara stolt över dig. Den långa vägen kanske inte är så lång trots allt. Du är redan en bra bit på vägen. Jag tror på dig <33

Äntligen känns det som om jag är på väg på rätt väg. Det känns som att den långa vägen tillbaka inte är så lång längre. Det känns som att jag hittat min vändpunkt. Det känns som att det här inte kommer att blir så  svårt trots allt. Jag är på väg tillbaka!

   Fotbollsträningen lyfte mitt självförtroende på höga höjder.  Jag märkte knappt själv att jag hade varit borta i typ hundra år. Konditionen var inte så dålig trots allt. Men bäst av allt, jag hade fortfarande bollkänslan i mig. Med lite finslipning och mycket konditionsträningen kan det inte gå annat än bra. Det känns rent av skitbra! Jag blev positivt överraskad.
   Vi hade faktiskt ganska så rolig fotbollsträning. Vi värmde först upp, sprang runt i hallen några varv med boll och gjorde några teknikövningar och finter. Sen stod vi och passade lite,  stretchade , tog vatten och körde match i 15 min. Efter matchen kom min lagledare fram och utbrast ”Fan vad bra du springer! Sprang du upp och ner för bergen i Åre eller?” Snacka om att de orden värmde.  Jag behövde verkligen få höra något sånt. Efter allt hårt slit på gymmet har det verkligen lönat sig med all svett och tårar. Träningen har givit resultat. Nu ska jag köra på som fan!
   Träningen fortsatte med lite kondition och spänst. Det gick faktiskt ganska bra. Det var inte så jobbigt som jag trodde att det skulle vara och det får mig att le inomborde. Jag är verkligen på väg tillbaka! Snart kommer jag inte tycka konditionsövningarna är några som helst problem, längtar! Sen var det dags för utfallssteg, de hoppade jag över. Jag har sådan träningsverk sen sist jag gjorde det. Jag har dessutom fystester i projektet imorgon. Istället gick jag och hade spelarsnack med min tränare. Idag var en sådan dag för det.
   Snacket gick väl också bra. Fick berätta min mål och förväntningar av mig själv, laget och tränarna. Jag fick också berätta mina styrkor och svagheter som spelare. Min styrka var det inget snack om. Min tränare höll med till tusen. Han tyckte att jag är den spelare med kanske mest vilja i laget. Att jag är den som har mest kämparglöd. Jag ställer upp för laget och är en tuff och jobbig motståndare att möta.  När han sa det tror jag att jag genast växte några centimeter. Genom att höra sådana ord värmer enda in i själen.
   Åt andra sidan då jag skulle säga vad mina svagheter var, kunde han inte hålla med mig. Jag sa att min svaghet är att jag lätt ger upp när jag förlorat bollen flera gånger om. Men det tyckte han absolut inte, tvärtom. Jag har sådan vilja och kämparglöd att jag inte bryr mig om det, jag kämpar istället ännu mer för att vinna tillbaka bollen. Jaha tänkte jag, kanske är det så. Vad är mina svaghet då da? Jo, jag kom på det, teknik. Jag är inte någon teknisk spelare. Jag är mer utav en lagspelare som levererar bollar, en passare. Så vi kom gemensamt överrens om att jag skulle utveckla min teknik något mer. Men mitt stora mål är att kunna träna som vanligt igen i det långa loppet. Det här tror jag inte blir någon större utmaning. Jag har ju redan kommit en bra bit på vägen.
   Träningen slutade med ca 15 minuters match och nedjoggning plus stretching . Efter träningen kunde jag gå därifrån med ett stort leende på läpparna och tänka, nu är det inte långt kvar, jag kommer att klara det. Jag kände mig för första gången på länge stolt. Ja, jag kände mig stolt över mig själv.
   I över lag kan man säga att det har varit en rätt som bra och lyckad dag idag, i alla fall idrottsmässigt.  Jag var också hemma hos mormor och morfar idag och käkade middag, vilket var kul. Efter det åkte jag faktiskt hem till dig och hämtade alla grejer som jag inte kunde få med mig hem sist. Det kändes jättekostigt att åka dit utan att få träffa dig. Men nästa fredag kommer du i alla fall vara där och då får jag träffa dig!
   Direkt ifrån dig åkte jag till träningen, och du vet ju hur det gick där. Ja, det gick skitbra! Jag är på väg tillbaka och det är tack vara dig. Jag hade aldrig orkat om det inte vore för dig. Du har stöttat mig och fått mig att vilja. Du plockade fram min styrka och gjorde den mer tydlig. Tack älskling! Du betyder allt för mig! Du gör mig till det bättre <33

Det var riktigt jobbigt att gå upp imorse. Dagarna blir liksom för långa, nätterna lika så. Jag sover knappt något, och du vet ju hur jag är. Jag måste sova minst 7 timmar, annars blir jag irriterad och mår dåligt. Det kanske alla blir, men i alla fall. Hur som helst har jag därför bestämt mig för att lägga mig lite tidigare ikväll, jag har dessutom sovmorgon imorgon.
   Idag var det tänkt att jag skulle leka pluggis efter Nyrekryteringen. Men nej, jag pallade verkligen inte. Jag var helt slut i hela kroppen, orkade inte tänka. Så jag satt mest och glodde framför datorn. Värt! Just nu känns det så bortkastat med tid, för jag behöver verkligen plugga. Jag har skitmycket! Just nu känns det som om jag håller på att falla in i en slags skoldepression. Jag känner att ingenting är värt. Men innersinne vet jag ju att jag måste. Det är ju knappt ett halv år kvar nu. Jag måste kämpa, det måste jag. Frågan är bara om jag kommer att klara det.
   Jag övningskörde idag, med mamma. Vi kom inte så långt. Du vet ju hur vi kommer överens i bilen. Vi kom till ICA i Infra City, handlade lite småsaker och sen hann jag väl knappt backa ut från parkeringen. Sen klarade jag inte av mer. Hoppade ur bilen. Tänkte fört gå hem, men hade inte rätt klädsel för det, så hoppade ut till baksätet. Ibland har jag bara lust att slå till henne. Varför fattar hon inte? Hon bara gapar och skriker, får panik och stressar sönder. Istället för att gå en handledarkurs borde man kolla upp och handledaren är lämplig för sin uppgift. Min mamma är knappast lämplig som handledare, i alla fall inte för mig.
   Mamma körde hem, jag sprang in på mitt rum. Spelade musiken så högt att man inte hörde mig skrika. Stängde av musiken och tog fram svenska boken. Läste några sidor, antecknade och var allmänt duktig. Fast sen attackerade hungern mig. Jag var tvungen att gå ner och fråga när maten var klar. Mamma verkade ha glömt bort vår bråk i bilen och satte igång med maten. Jag letade fram recept på guacamole och fixade den. Till middag blev det tachos.  Eftersom jag typ inte tål tachos så kan du ju tänka dig hur jag mådde efter det. Fast det var det värt. Älskar guacamole! Fast det är klart, jag älskar ju dig lite mer, eller mycket mer.
   Efter maten kollade jag och mamma på ”Flickans som lekte med elden”. Ostbågsskålen tog slut efter 10 min, men det gjorde inte så mycket. Daniel gick ner till Grimbohallen och köpte cola nappar till mig, och till sig själv såklart. Det förvånar mig att han kan äta annat än bilar. Bilar och energidryck är ju hans specialitet. Efter filmen gick mamma ner och kollade på film med Daniel. Men jag orkade inte gå ner, frös så mycket. Låg istället kvar i min säng och kollade på tv.
   Älskling, du måste komma hem snart och värma mig. Utan dig är allt så kallt. Allt tappar sin mening. Det är du som gör att jag orkar. Snälla kom hem snart! Bara 6 dagar kvar nu. Gud så länge. Om man ändå kunde spela fram tiden. Nu kan man ju inte det, och det är ju synd, väldigt synd. Det är väl bara att acceptera tidens gång och vänta. Nu ska jag vänta på de här 6 månaderna ska gå. Innan det kommer den 22 januari. Då får jag äntligen träffa dig. Älskling, du förstår inte hur mycket jag saknar dig. Jag saknar dig vid min sida. Jag saknar min andra halva. Snälla kom hem snart!
   Nu väntar jag på att telefonen ska ringa. Jag väntar på att din röst ska säga de få enkla orden ”Hej Älskling”. Det är dagens höjdpunkt. Jag väntar hela dagarna. När du lagt på, längtar jag till nästa dag,  på att du ska ringa igen. Nej, nu måste jag sluta. Du kan ju ringa när som helst. Puss så länge. Jag älskar dig <33

Det här är världens gulligaste kille! Och han är bara min.
Min alldeles egna Simon Wiklund. Jag älskar dig Älskling!

Idag på idrottslektionen fick vi välja lite fritt på vad vi skulle göra, så jag och min projektgrupp passade på att ta tillfället i akt. Om man nu kan säga så. Eftersom vi bara hade en timmes lektion var det lite tight. Det tar ju sin lilla tid att byta om innan träningen och duscha och byta om efter.
   Mina inomhus skor ligger hemma hos dig, så jag fick ta mina utomhus skor. Har lagom mycket skavsår på fötterna ska du veta. Men i alla fall så var det så att det hade fastnat grus under mina skor, sen gick det liksom inte att ta bort det, så jag sprang med gruset under skorna. Efter en sund började löpbandet gnissla lite. Men jag tänkte inte mer på det.
   Jag körde 20 min på löpbandet, sen såg jag ut som en tomat. Det var ju ett tag sen jag tränade. Jag skämdes för att jag var så röd så jag började rodna. Det gjorde ju inte saken bättre. Sprang ut, tvättade  ansiktet med  iskallt vatten, drack och skuttade tillbaka. Jag var fortfarande röd i ansiktet, kanske hade min ansiktsfärg börjat inta en mer rosaaktig färg, jag vet inte. Körde istället lite crossrun.
   Väl utspringande ur duschen var jag fortfarande lite röd, men det brydde jag mig inte så mycket om. Jag traskade vidare till lektionen. När skolan sen var slut var det bara att packa ihop för att springa till gymmet igen. Jag måste ju komma in innan klockan 3, annars kommer jag inte in. Rudbeckskort alltså. På vägen dit hade jag alltså med mig massa skolböcker, självklart de tyngsta. Eftersom de inte fick plats i väskan bland alla svettiga gymkläder fick jag rada upp de på rad och hålla i händerna och ta stöd av hakan. På dessa böcker hade jag dessutom lagt mina väntar, halsduk och mössa. Jag kan inte ha sett stabil ut, plus att jag halv sprang. Folk tittade ganska mycket.  Det bjuder jag på. Sen så tappade jag naturligtvis väntarna, mössan och halsduken. En kille kom fram och skulle hjälpa mig, men jag verken såg eller hörde honom. Jag var så inne i mitt. Plockade upp det och sprang vidare, började svettas. Sen hade jag tur, folk kom och gick så fick dörren öppnad. När jag väl kom till spärren var klockan 14.58 Jag höll fortfarande i alla böcker under hakan. Som tur var såg jag att Carro jobbade, Amandas kompis. Jag bönade och bad henne att öppna. Tack och lov öppnade hon. Väl i omklädningsrummet kastade jag ner de tunga böckerna, rakt på ringfinger nageln. Nageln gick sönder i mitten av nageln. Aj, så ont det gjorde.
   Jag vet inte vad det var, men inne på gymmet var det fullproppat! Aldrig sett så mycket folk där, inte samtidigt i alla fall. Men jag körde på, hittade en ledig rodd maskin. Efter jag rott tänkte jag springa lite till på löpbandet. Men alla var upptagna, utom ett – det löpband jag tidigare under dagen sprungit på med mina ”grusskor”. Trasigt! Obs, inte meningen.
   Jag fick gå vidare och köra lite styrka. Fick nästan köa för att kunna gymma det jag ville. Men det gick bra efter ett tag. Folk började dra hem. Jag tror att det mest var Rudbecks människor. För senare strömmande det in massa medelålders.
   Mamma kom och hämtade mig och vi åkte hem. Klockan hann bli mycket, så hann inte ringa restaurang företaget idag heller, får bli på måndag. Käkade middag. Därefter liftade jag med mamma till Angelika. David var också där. Vi pluggade lite, kollade på Let's dance och snackade skit. Hade med mig mina älskade djungelvrål och popcorn. Det tog slut fort! Fast egentligen var jag ju där för att fixa fram långfärdsskridskor. Det lyckades vi också hitta. Hemma hos Angelika finns det en hel skoaffär av pjäxor. Tillslut blev det så att jag fick låna Angelikas mammans långfärdsskridskor. Men ska komma förbi och hämta de senare. Jag ska ju inte åka förrän nästa fredag och på måndagen därefter. Hon lär åka innan dess, hon är typ proffs, i alla fall enligt mig.      
   Det känns som om jag är på rätt spår nu. Jag har börjat träna igen och pluggat lite mer. Det här kan ju bara leda till ännu bättre saker. Snart kanske jag slutar med godis. Skulle inte tro det! Men kan ju alltid hoppas. Nej du, nu är det dags för några timmars sömn. Ska upp och jobba på Nyrekryteringen imorgon. Vi hörs Älskling! Saknar dig, och Greta. Puss på er båda! <33

Idag var jag faktiskt i skolan, duktigt va? Fast jag kom för sent, mindre bra. Men jag var i alla fall i skolan och det är det som är det vikigaste. Gjorde väl inte så mycket nytta heller. Men närvaro fick jag i alla fall, tror jag.
   Vi ska tydligen åka långfärdsskridskor på idrotten. Min lärare tror att vi ska kunna åka flera mil. Vi ska typ åka långfärdsskridskor i 5 timmar plus ca 1 timmes lunch. Idrott C säger jag bara. Hur ska jag palla det? Fast han sa att det fanns alternativ för de som inte känner att långfärdsskridskor är ens grej. Vi ska åka lite nästa fredag och känna efter. Sen får man välja om man vill åka extreme i Stockholms skärgård eller 2 vändor på Norrviken, vilket jag säkerligen kommer att välja. Norrviken ligger ju knappt 1 km från mig, haha.
   Med tanke på långfärdsskridskor ska jag träffa Angelika imorgon. Längtar! Det var jättelängesen vi sågs. Sen kommer David också.   Så det ska bli kul. Ska nämligen låna långfärdsskridskor av Angelika. Man fick låna av skolan, men bara själva skenan. Man får fixa pjäxor själv. Det går bra med vanliga skidpjäxor. Men jag vill ha proffs grejer. Kanske inte för att just jag behöver det, men i alla fall. Man kan ju i alla fall se proffsig ut. Men sen är det ju inte bara så att vi ska fixa fram utrustning till mig. Nej, vi ska checka film och plugga lite. Båda har skitmycket plugg så vi ska hjälpa varandra lite. Eller okej, det kommer bli Angelika som hjälper mig. Sen vet jag inte hur mycket jag kan bidra med hjälp åt henne. Men jag kan ju i alla fall försöka, det är ju tanken som räknas, eller?
   Annars har dagen flyttigt på ganska bra. Gick i skolan till klockan fyra. Sen stack jag och Amanda till Stinsen för att söka jobb. Det gick väl sådär. Inte lika bra som när jag sökte själv, men hyfsat.  Jag tror egentligen att det är bättre att söka jobb själv, mer seriöst. Ska nog satsa på det nästa gång. Ringde i alla fall till det där företaget med restaurangerna. Men dom svarade inte, det stängde klockan fem, jag ringde klockan sex. Lite orutinerat, får ringa imorgon igen. Önska mig lycka till!
   Sen ska jag passa på att tacka, tacka för att du hann läsa igenom mina ”brev” och till och med svara lite kort på dem. Det betyder jättemycket för mig, verkligen. Du är så snäll mot mig. Jag längtar till att du ska komma hem. Saknar dig jättemycket. Men men, bara 8 dagar kvar…
Jag älskar dig Älskling. Sov så gott, och god natt till både Simon och Greta, hihi. Puss på rumpan, och smisk smisk  <33